Åhhh – jag vill oxå bo på landet!

Är en kommentar man oftå får när folk får höra att man bor på en gård…  Och det är fantastiskt – jag skulle inte kunna tänka mig att bo i lägenhet igen, än mindre i stan… MEN – att “bo på landet” har sina nackdelar det med.. Eller ja – här kommer mina senaste 2 dagar så får vi se hur många som svarar “åhhh – det låter underbart -jag vill oxå bo på landet!”

I förrgår morse var det kallt när jag vaknade. Det är alltid svalt i mitt hus, men jag vaknade av att det drog, eller nästan blåste kallt på mig i sängen. Mitt hus är allt annat än välisolerat, men det brukar inte fladdra i gardinen. Upp och konstatera att den urgamla fönsterhaken gått av, eller blivit glapp eller nåt och att vinden nu ven in genom den 0,5cm stora springan längs fönsterkarmen. På med kläder (dvs vanlig inomhusoutfit – långkalsonger, mjukisbyxor, raggsockor dubbel tröja och nu även en väst) och kollade in inomhustermometern; 12 grader…

Fixade snabbt fönstret hjälpligt, gick ut på trappen (där det var 17 minus) och högg upp lite ved som jag gjorde en snabb-brasa med i köksspisen för att få upp värmen i huset hjälpligt innan jag var tvungen att åka till jobbet. Tiden var knapp, men 15 grader hann jag nästan upp till innan det var dags att rusa.

Min bil är utrustad med en fiffig dieselvärmare – som en sladdlös motorvärmare. Väl framme vid maskinhallen där jag får parkera min bil ser jag att den der isfri ut – Bra! Dieselvärmartimern har gjort sitt jobb! tänkte jag och skuttade glatt in i en varm och skön bil – vred på nyckeln och bilen sa “Wroophhh” och var stendöd. Det var då jag insåg att den var VÄLDIGT varm och isfri – dieselvärmaren måste ha slagit på många timmar tidigare och dragit ur batteriet (den kör ju även fläkten inne i kupén så den tar lite batteri, men tanken var ju inte att den skulle ha gått i massa timmar). Ut i kylan och letar upp den stora gula plåtlådan – starthjälpen som används till traktorn – släpa fram och koppla till… Sagt och gjort – nytt startförsök “Wrhoooph” och inget mer…

Jag är nu inte bara kall, jag är sen till jobbet oxå. Ringer chefen, förklarar situationen och funderar på hur 17 jag skall komma 2 mil till stan utan bil (eller passande kollektivtrafik…) Kikar ner mot snälla grannen 500 meter bort över gärdet och ser att det är varken tänt i spisen, ingen rök i skorsten, eller tänt i köket. Jag biter ihop och slår med nu kraftigt valhänta fingrar telefonnumret och får en klart yrvaken o ganska kortfattad bästagranne på tråden. Jag förklarar min situation och ber om telefonråd vad det kan vara som gör att starthjälpen inte hjälper. Får några skrovliga tips och lägger på. 15 minuter senare, ett nytt whroooph och ingen mer ström i batteriet senare, ringer jag grannen igen och väcker honom (en gång till). Nya råd, väntar 15 minuter och gör ett nytt försök – samma deprimerande resultat. Jag är nu galet stressad 30 minuter sen till jobbet, iskall och har en våldsam kaffeabstinens. Bestämmer mig för att ringa grannen (igen!) och be om hjälp att testa med startkablar istället, men denna gång svarar han inte. Jag klandrar honom faktiskt inte och inser att jag nog måste ta en taxi in till jobbet och börjar fundera på vad det skulle kosta. Just då kommer bästast grannen, yrvaken och påpälsad med en bister min, stolpar utan ett ord fram till min uppspärrade huv, flyttar en kabel och viftar åt mej att starta bilen. WROOOOOMMMM! Jag hoppar ut för att se vad som var problemet – grannen pekar på en liten gummipackning som jag inte sett som tydligen avskiljer den lilla braiga metalldelen jag hade försökt använda som minuspol/jord från att vara just jord. Utan att säga något mer hoppar han in i sin bil och kör hem och jag kan åka till jobbet.

Idag har oturen – eller vinterkonsekvenserna fortsatt… I-ors skjul som bästagrannen kallar mitt eminenta lilla hus saknar nämligen en del moderniteter, bland annat finns ingen tvättmaskin, ingen diskmaskin, ingen riktig spis och faktiskt ingen isolering i badrummet. Om det blir svalt i resten av huset kan man lugnt säga att det blir KALLT i badrummet. Idag när jag skulle ta mig en dusch insåg jag att det var is på golvet i duschen och att schampot hade frusit (vilket inte är ovanligt!) Trots den stränga kylan hade jag vatten in – för jag har en liten fiffig manick i ledningarna in som gör att mitt vatten sällan fryser. Tyvärr fryser dock avloppet. Så efter duschen inser jag att vattnet som alltid rinner lite långsamt ut, nu rinner ännu långsammare och tyvärr inte ut genom golvbrunnen, utan ut i badrummet… Så kvällen har spenderats med att moppa upp vatten, försöka tina avlopp samt eldar kraftigt i spisen för att alla ledningar skall tina… Och nu måste jag gå ut o hämta mer ved 150 meter bort från huset.

Bo på landet, någon?