Jag är inte bara veterinär, jag är hundägare oxå…
Följande inlägg kan säkert upplevas som “gnälligt” eller i värsta fall som lite vasst. Det är heller inte riktat till alla er som jag mer än gärna hjälper i alla lägen, för jag vet att ni alltid finns där när jag behöver er!
Som veterinär med ett stort djurintresse även på fritiden vistas jag ofta och mycket i miljöer med andra hundägare. Detta upplevs av många som väldigt praktiskt, man kan ju “passa på” att fråga Veterinären alla dom där frågorna som upkommit i diskussion med andra, när man läser forum på internet eller bara försöker hitta fram i foderdjungeln. Jag är stolt och glad över att ha en veterinärexamen, men jag ÄR inte veterinär. Den tid jag är i tjänst så är jag det, då är jag min yrkesroll, men på min fritid vill jag gärna ha möjlight att vara privat. För precis som alla andra är jag hundägare, fårägare, hästintresserad, hobbyfotograf, bruksförare, förtroendevald i rasklubben, bloggare… Och jag vill gärna vara det.
Senaste tiden har dock den veterinära rollen tagit över allt mer av min tid, det ringer på helger och sena kvällar på min privata telefon för man vill ha råd och recept, folk haffar mig på parkeringen utanför jobbet när jag är på väg till bilen för att åka hem, och i djuraffären när jag försöker handla hundmat. I det sistnämnda fallet slutade det med att jag gick därifrån utan mat, för jag fixade inte att koncentrera mig på vilket foder jag skulle välja när jag blev avbruten ett par gånger av “Ursäkta mej, du är ju veterinär…”
Elin illustrerade min situation när jag var på väg till bilen på ett jättekul sätt:
Jag tror att alla som har ett “användbart” yrke råkar ut för detta. Oavsett om man är frisör, snickare, läkare eller PC-support drabbas man av det faktum att det ju “är så bra att du är här, för då kan jag passa på att fråga..” Missförstå mig inte, jag skulle aldrig neka att hjälpa till i en nödsituation, en hund som fallit ihop, ett djupt skärsår eller annan akut skada som hänt precis där och då. Men spar frågorna om avmaskning, foder, klåda och fästingprofylax tills jag är i tjänst. Man slits ofta mellan viljan att hjälpa till och rättigheten att faktiskt ha en fritid där man får utöva sitt intresse utan att behöva blanda in sin yrkesroll. Ibland behöver även jag få vara Linda – och inte bara “Veterinären”.
“Kan du inte bara titta lite?” är nog den vanligaste frågan jag får när oroliga djurägare får syn på mej på hundklubben, i foderbutiken eller utanför jobbet på väg hem. Jag tror att frågan ofta bottnar i okunskap eller att man inte förstått riktigt vad det innebär att ställa diagnos. För NEJ jag kan inte bara titta lite – för tänk om jag missar något när jag står stressad på en regnig parkeringsplats utan belysning? Det kanske finns något allvarligt som jag inte ser och som sen förvärras, men eftersom veterinären sagt att det nog inte är nån fara så negligeras detta. Dessutom består 80% av mitt jobb av just att titta på saker och utifrån min utbildning och erfarenhet dra en slutsats – ställa en diagnos. Så det man ber mig om är alltså att jobba gratis, där och då, utan utrustning. För att titta (och ta ett beslut) är oftast det vi gör. Det praktiska hantverket som att sy, skära eller stickas med nålar är en mycket mycket mindre del.
Skillnaden mellan att vara veterinär och tex PC-support är att det är nog inte ofta man möts av någon som har en laptop under armen som de öppnar under näsan på en “titta här, när jag försöker öppna mitt mejlprogram kommer den här lustiga rutan upp – VAD kan det vara??” men det är väldigt lätt att hålla fram hunden med det röda örat och säga samma sak… När jag var trött häromkvällen och berättade för Lena om hur folk kommer fram med sina hundar för att jag ska “titta lite” kom svaret blixtsnabbt “Var glad att du inte är Gynekolog!”
Det märks tydlig skillnad på de som är i en liknande situation som mig själv, tex läkare, PC-killar, ja alla som är lite trötta på att bli sedda som sin yrkesroll dygnet runt. I de fallen säger man “Ursäkta mig, jag vill jättegärna diskutera Charlie med dig – kan jag ringa dej på kliniken på Måndag, eller ska jag bara boka en tid direkt?” Så tänk på det nästa gång ni beöver hjälp med något icke-akut, funderar över något, eller vill ha något gjort. Oavsett om det gäller att ringa Fiffi-frisör, Bilmeckar-Micke, Snickar-Stickan eller PC-Pelle, kan det inte vänta tills på Måndag när de är tillbaka på jobbet igen? För jag tror att de flesta som har ett “användbart” jobb mer än gärna diskuterar, hjälper och fixar – på arbetstid. Så tänk på det innan ni ringen bekantens bekant för att fråga något – om du sällan eller aldrig ringer i annat ärende till den personen än för att få hjälp och råd, ring då på arbetstid till arbetsplatsen. För det är ganska knäckande när man inser att en hel del av namnen i telefonboken ringen BARA när man vill ha något – då kan man emellanåt känna sig utnyttjad.
Avslutar med en bild som jag försökte mig på i Paint – mina talanger att rita med muspekare är inte stora – men jag tror budskapet är tydligt i alla fall:
Hej!
Jag förstår din frustration- kom hit och var Linda!!!! Det var länge sedan! Kram Marie och Jack
Lösskägg?
Eller kanske ett kvittoblock, man redovisar väl minimum en timme va?
Hej!
Jag heter Emma Berggren och jag pluggar djursjukvård på Djurgymnasiet i Stockholm.
Jag håller på att göra ett fördjupningsarbete om epilepsi hos hundar… jag såg ditt arbete och har lite frågor till dig, om du har tid och lust att svara på dem skulle jag bli väldigt glad!
Jag har själv inte hittat information men tänkte om du möjligtvis hört något eller rentav vet vem jag kan höra mig för med, om du inte kan svara.
Här är frågorna:
Hur många hundar drabbas varje år av epilepsi?
Finns epilepsi hos vargar?
Vad är vanligast, primär eller sekundär epilepsi?
Vad heter medicinen mot epilepsi, och vad kostar det om året?
Du kan maila svaren till min mail: e.berggren@live.se
Jag vore väldigt glad för svar, men förstår om du är upptagen!
M.V.H Emma Berggren
Men snälla Emma…. om du har läst inlägget så borde du inte ställa dessa frågor här. Dessutom är jag övertygad om att ett syfte med ditt fördjupningsarbete är att du ska lära dig att söka och sammanställa kunskap på egen hand. Det gör man inte genom att gå genvägen över någons blogg och framförallt inte en privat blogg där personen just berättat om hur människor inte respekterar hennes privatliv utan ser henne som veterinär 24/7. Sök på google t.ex… eller på veterinärsidor på nätet… eller i artikelsök om de frågor du är intresserad av.
Ja, Emmas kommentar sammanfattade ganska väl det jag försökte illustrera i artikeln
Och Emma, om du hade LÄST artikeln jag har skrivit som du hänvisar till så finns svar på flera av dina frågor där. Som Lena påpekar i sitt inlägg ovan handlar skolarbeten ofta om att lära sig söka information, och detta är inte rätt väg. Jag provade med google, det tog mig ca 5 minuter att hitta svaren på dina frågor på helt “vanliga” sidor som kommer upp där, tex agria, djurskukhus etc. där informationen verkar trovärdig och har veterinärt ursprung. Lycka till med ditt arbete!
Jag känner mej direkt träffad. Inte när det gäller sjuka hundar utan datorn. Om man är helt oteknisk som jag tar man alla halmstrån när datorn inte funkar.
Så jag förstår precis hur du känner det !!!!!!!!
Ha det bra !
Ulla-Brith och världens bästa Slip
Hahahaha, Linda, din paint bild är bara bäst!!! Precis när du ska in och tävla hihihi.
Oj, vad jag förstår dig!!
Känner verkligen igen det när det tex kommer till Erik med sin “kan lite om mycket” talang!
Kul att läsa om spårandet med Djinn!
För tillfället så lever vi med en tandlös liten gumma! Men pigg och härlig som få!
Ha det toppen!!
Jag förstår precis! Jag tror att vi är många som gör det. Men jag undrar om du känner för mycket folk…för det står väl inte veterinär i pannan på dej? Nä, ta och flytta hit till glesbygden så får du va ifred! Och om du vill ha en snygg teckning till bloggen så kan du ju alltid vända dig till Tecknar-Ingrid…under arbetstid alltså!
)) För jag sitter ju ändå bara och ritar på dagarna…och gör det hemma, till råga på allt!
Kram!
Nu förstår jag inte Ingrid, var det något fel på min teckning menar du?
jag ber om ursäkt, men hala poängen med mitt arbete är att jag ska kontakta vet. och jag läste din artikel och uppskattade den… jag visste inget annat sätt att få tag i dig och då skrev jag på första bästa inlägget… om du ogillade det så är jag ledsen, men ingen av er behöver göra ett personligt påhopp, och om du hittat om epilepsi hos varg får du gärna bifoga en länk för jag hittar inte!
Och det är helt onödigt att försöka dumförklara mig eller er själva!
Och till Lena; Bloggar är aldrig privata! Du kanske missat det, men dem finns för alla, över hela internet!
Oj vilken Bitch! Ursäkta men din blogg är fan inte privat, hela jävla världen kan se den…ta inte ut din ilska på en frågande elev, skärpning! Är du en veterinär så får du fan vara beredd på att svara på frågor. Du är nog riktigt trött på livet tror jag.
Oj vilken Kossa! Ursäkta men din blogg är fan inte privat, hela jävla världen kan se den…ta inte ut din ilska på en frågande elev, skärpning! Är du en veterinär så får du fan vara beredd på att svara på frågor. Du är nog riktigt trött på livet tror jag.
Det var säkert inte äns du som skrev artikeln…
Men hallå i huvudet!! Vilken attitiyd…
När du blir stor “Nickie” så förstår nog du också betydelsen av att skilja på yrkesliv och privatliv, jag kan förstå att det inte är lätt att sätta sig in i den situationen före man kommit ut i arbetslivet. Men tänk själv att alltid vara elev, att du hela tiden förväntas att uppträda som en skolelev 24/7…
Varför förutsätter jag då att du inte är vuxen? Jo, vuxna människor skriver inte bitch och kossa till en annan.
Lindas svar var sakligt och inte elakt på något vis.
Att skriva att man som veterinär alltid ska vara beredd att svara på frågor, är i min värld som att man även ska kunna gå över till grannen som råkar vara läkare och be om en spruta influensavaccin till kvällskaffet…
Ingen människa ÄR sitt yrke!
Skärpning på DIG Nickie!
Ett tillägg, med privat blogg menar i alla fall jag, att bloggen inte är ett öppet forum, utan skriven av Linda som människa, och därmed har hon inga som helst skyldigheter att svara på några frågor om hon inte känner för det!
Häpp.. instämmer med Iana… på samtliga områden.. och så ser jag också på en blogg så länge den inte drivs av ett företag e.dyl.
Själv ska jag nu gå in till grannen som är snickare och kräva att han talar om för mig vad det kostar att isolera vinden….
Eller inte faktiskt.
Oj oj, man slutar aldrig att förvånas över hur människor kan bete sig! Förstår att de måste vara tröttsamt att inte kunna lämna “jobbet, just på jobbet”, min pappa är sån där PC- Pelle
det går sällan nån middag eller annan träff utan att han slutar vid någons dator..
) Det är ju så roligt! Och alltid bra att ha någon annans ögon som ser och påpekar. Här uppe i Dalarna vågar man knappt gå in i skogen för vargar & björnar istället, obehagligt!
Tänk om vi bott närmre, då hade jag & min räv gärna gjort er sällskap i spårskogen (eller spårfälten
Bra skrivet Linda! Det hopplösa är väl att varje enskild frågeställare tänker bara på sin egen “lilla” “korta” “enkla” fråga och inser inte att de kanske är nummer 10 av “jag ska bara fråga” som du träffar den dagen. Stå på dig! Det andra problemet är väl att du är både duktig och trevlig och då kommer ju folk att komma springande som flugor till en sockerbit!
Har du lust att träna så hör av dig! Vore mycket kul! Dessutom behöver jag göra mig oskylldig
Nu är han född, min blivande valp!!!