Intensitet – stadga – intensitet

var målet med dagens träning med Djinn. Vi har jobbat litegrann på stadgebeteenden, och en hel del på lek och belöningsutveckling så nu var det dags att kombinera de två…. Med viss bävan inledde jag passet med ett par jaktinkallningar, lite katt-och-råtta lek och ett par budföringsliknande inkallningar mellan mig och husse med vild lek. Efter detta ett pass med att frivilligt erbjuda ett kontrollerat sittande… Och tro det eller ej – hon satt! Stilla! Fast jag joggade fram o tillbaka, hoppade och dinglade med leksaken. Det högra örat som ståndöra vittnade doch om en viss förväntan, men jag säger bara det “Doggie Zen” är verkligen en nyckel för oss med intensiva hundar!

Efter ett par lyckade omgångar med sittande som omväxlande belönades med godis och ibland med frikommando tillbaka till lek körde vi lite hoppteknik – en vanlig studsserie, samt en mindre höjning av sista hindret (40 cm) vid ett par tillfällen för att inleda hennes hoppträning.  Trots att agility inte är vår huvugren, eller ens klarar sig in på topp 3, har jag insett vinsten i att lägga tid på hoppteknik. Man har mycket mer att vinna än en snabbare, säkrare och mer skadefri agilityhund med lite hopptekniksträning. Dessutom är det skitkul

Efter detta var det ett pass med frivilliga ligg istället. Hon låg jättefint trots att jag skuttade, utmanade och grejade. Även att jag stog helt stilla och passiv fixade hon bra. 1 minut till mitten på augusti skall nog gå Hon klarade inte om jag satsade och rusade allt jag kunde ifrån henne, då hängde hon på – mer träning där!

Nu – sovdax!