Bäst att hålla i

nu när inspirationen infunnit sig. I tisdags kom bästa Cia med flock och vi tog en vända i skogen. För Bob och Djinn stod “lätt spår av icke-förare” på tapeten. Ett apellspårsliknande upplägg med en timmes liggtid för båda hundarna som spårade intensivt och engagerat i de torra markerna. Cia drog hem och jag till klubben. Nina, Lena och Stig var på plats för den sedvanliga tisdagsträningen. Bob fick sej en genomkörare i 2an inför vår planerade tävling – fokus på rutan, ställandet samt fjärren avslöjades tyvärr tydligt idag. Engagemang och attityd var opåverkade trots värmen, attityden hos hunden kanske är värt att tillägga – själv blir jag ett vrak när det är varmt.

Onsdagen körde jag en favorit i repris och drog tillbaka till klubben, av någon anledning känner jag mig mer organiserad och effektiv om jag har en vinkelrät, klippt plan, än min vanliga gräsmatta. Djinn övade på stimuluskontroll på sitt och ligg, samt lite hoppteknik. Bob fick även hon ett pass hoppteknik, lite fritt följ och några skick till rutan som en annan klubbmedlem hjälpsamt arrangerade då jag glatt överraskad kom på att jag glömt mina koner hemma. Crap.

Nike fick köra lite agility – jisses man kan verkligen inte tro att hon blir 10 år i år. Nu även urfälld förstärks det racer-liknande intrycket av ett något vinthundsliknande drag. Jaja – hon är snabbfotad och glad i alla fall, och faktiskt den av mina hundar som hoppar allra bäst.

Intensitet – stadga – intensitet

var målet med dagens träning med Djinn. Vi har jobbat litegrann på stadgebeteenden, och en hel del på lek och belöningsutveckling så nu var det dags att kombinera de två…. Med viss bävan inledde jag passet med ett par jaktinkallningar, lite katt-och-råtta lek och ett par budföringsliknande inkallningar mellan mig och husse med vild lek. Efter detta ett pass med att frivilligt erbjuda ett kontrollerat sittande… Och tro det eller ej – hon satt! Stilla! Fast jag joggade fram o tillbaka, hoppade och dinglade med leksaken. Det högra örat som ståndöra vittnade doch om en viss förväntan, men jag säger bara det “Doggie Zen” är verkligen en nyckel för oss med intensiva hundar!

Efter ett par lyckade omgångar med sittande som omväxlande belönades med godis och ibland med frikommando tillbaka till lek körde vi lite hoppteknik – en vanlig studsserie, samt en mindre höjning av sista hindret (40 cm) vid ett par tillfällen för att inleda hennes hoppträning.  Trots att agility inte är vår huvugren, eller ens klarar sig in på topp 3, har jag insett vinsten i att lägga tid på hoppteknik. Man har mycket mer att vinna än en snabbare, säkrare och mer skadefri agilityhund med lite hopptekniksträning. Dessutom är det skitkul

Efter detta var det ett pass med frivilliga ligg istället. Hon låg jättefint trots att jag skuttade, utmanade och grejade. Även att jag stog helt stilla och passiv fixade hon bra. 1 minut till mitten på augusti skall nog gå Hon klarade inte om jag satsade och rusade allt jag kunde ifrån henne, då hängde hon på – mer träning där!

Nu – sovdax!

Äntligen lite svalare!

Och då kommer tränings och tävlingspeppen krypande. Bob är anmäld till en tvåa i augusti eftersom rasmästerskapet bjöd på löp… Till min stora förtvivlan insåg jag att nästa gång hos Maria H är om alldeles för snart och jag har anammats Elins hetsträningsstrategi. Jag är också fullt upptagen med den seriöst i PDF omvandlade “Linda & Bobs lägrespårplan” som damp ner över MSN sedan ett par dagar tillbaka när spårträning var diskussionsämnet för dagen. Med vändande inlägg for en “Tvists plan – Quickfix för lägre” mindre seriöst nerkretat i word med en avslutande disclaimer  om att vintern bör ägnas åt att faktiskt hunden momenten. Inför högre.

Bob har sådeles inte alls jobbat med rutan som var planen istället har vi – helt enligt den fina spårplanen jobbat med apportering och belöningsförväntan kring spårapporterna, något som Bob tycker är askul och plockar ivrirgt och engagerat apporterna och slår dom i min hand (aj). Vi kastade även ut husse på ett apellspår och det var inga problem alls, tvärtom var nån ickeförares spår intressantare och jag hade nästan svårt att hålla henne bitvis – idiotiska spårlina som glider.

Jag och djinn måste gå ut och hetsträna nån typ av stadgebeteende. På återseende!

MariaH 3e gången

Det har hänt en del sen sist Jag tänker inte vara trist och gnälla om att jag inte har bloggat. Inte heller tänker jag sammanfatta de gångna månaderna – utan bara försöka ta upp en del händelser.

Först – I början på juni var vi hos maria igen. Jag kommer alltid därifrån med massa bra info Den bästa denna gång var nästan att hon berättade att boken “från valp till stjärna” var klar…. Klicka på länken och beställ den! Nyss! Skämt åsido – jag lär mig så otroligt mycket varje gång, men mycket saker är svårt att få ner i text… Den kortfattade versionen av denna gång lyder:

Maria betonade vikten av att redan tidigt, med den lilla valpen, börja tänka på helheten och kedjor. Så snart valpen kan ett par enkla beteenden börjar hon bygga kedjor. Målet är att hunden skall, när den är tävlingsklar, kunna göra 1,5-2ggr så mycket som krävs på en tävling utan att för den skull tappa gnistan och motivationen (eller för den delen inte heller “slå över”). Hur många hundar klarar det egentligen?

Vi pratade en hel del om hur man kedjar moment, och viktigt var att inte bryta för ett tekniskt fel av enkel art utan att syftet med kedjan är att belöna uthållighet, skapa motivation och engagemang och hitta en bra attityd!! Tekniska fel lägger man på minnet och tränar vidare på vid sidan om sen. Man försöker förstås inte kedja moment förrän man tror att hunden klarar det tekniska, men om det blir tokigt fortsätter man så länge hunden har engagemanget uppe!

Vi pratade även en hel del om tävling och tävlingsförberedelser. Små saker att tänka på kan vara:
* Ladda ofta planen med korgar, hinder, koner, apporter osv så hunden redan från början är van att det ligger grejer framme.

* Att när tillfälle ges göra en inmarch på ny plan, någon som ropar upp en och man får chans att belöna en fin inmarch.

* Hur skall jag bäst förbereda min hund för uppgiften i olika situationer?

* Kom ihåg att värma upp på en plats, och sen gå in och träna vidare på ny plats, precis som på tävling.

Och till nästa gång i September fick vi i uppgift att förbereda en enkel kedja med tre saker, samt att jag o djinn fick 1 minuts stadgebeteende i extraläxa Och hur det gått för oss att träna får ni läsa i nästa inlägg!

Maria Hagströmkurs 2 (och lite annat)

Ok – nytt försök att ta tag i bloggandet Har ju fått diverse påtryckningar, och för att exilvännen Sofia inte ska tro att Grim är den enda fantastiska unghunden i världen får jag väl ta mej i kragen…

Men först en kort resume – sen förra kursgången har vi hunnit träna en del, samt lagt ett 10-tal spår, det svåraste var som ett lägrespår med flertalet vinklar, underlagsbyten etc de övriga har hållt sig kring 6-700 meter. Jag brukar begränsa antalet pinnar, samt variera avståndet, så att det ibland kommer två med 25 meters mellanrum, därefter 600 meter utan samt ett slut tex, allt för att undvika att hunden lär sig att “nu borde det komma en pinne…”

Annars har vi tränat på med föremålsshantering, avlämnande av föremål, leka med störning och ta den belöning som bjuds. Dessutom har vi jobbat på kontakten, börjat få till fotpositionen och fått fram hoppet till “hoppstå”. En andvändbar rörelse för ställandet och för stå i fjärren. Hoppstå var precis omöjligt att få kvicksilverillern att erbjuda – så jag anammade Marias förslag om att använda lite hjälp för att få fram något att belöna om jag inte fick något a shejpa från och sedan snabbt som attan plocka bort hjälpen. Jodå – Jag lockade med handen som target 2-3 gånger, och vips erbjöd illern hoppstå på löpande band. Bra! tänkte jag och belönade det ett 10-tal gånger och tänkte att nu har hon fattat. Och visst har hon – nu erbjuder hon hoppstå *hela* tiden – så vi har det i lek, i fotposition, i uppfodran – you name it Får hon inte utdelning på hoppståbeteendet hoppar hon iställer rakt upp – i huvudhöjd.  Sådärja.

Kursen då – Maria imponerar som vanligt med sin fantastiska förmåga att direkt se vad som orsakat problem och därefter ge goda råd om hur man kan komma till rätta med det. Teoridelen var denna gång lite nedtonad till förmån för praktiska övningar i det fina vädret vilket gör att det kanske finns lite mindre att skriva om så här bloggmässigt. Vi inledde i alla fall dagen med uppletande. Då alla på kursen kommit olika långt med grundövningarna varierade uppgifterna för hundarna.

Djinn och jag började med att visa hur vår kamplek ser ut nu – jag kan nu vara mycket “tuffare” i leke och vi hade bättre intensitet. Hemma kan jag locka med godis framför nosen och hon kampar vidare, men det blev lite för häftigt i ny miljö med alla kurskamrater sittande runt om, för då ville hon ta godis istället – så det får vi jobba på med Det som däremot lossnat ordentligt är att komma åter med ett kastat föremål, något hon ogärna gjorde vid förra kurstillfället. Att hon dessutom kunde hämta ett föremål och springa med det rakt till mig genom en hel grupp av människor imponerade på mig då hon gärna vill hja och sitta i knät

Eftersom att Maria poängterar att innan man släpper hunden i en uppletanderuta skall man vara bergsäker på att den kommer och avlämnar föremålet så väntar vi lite med biten att söka lös tills jag hunnit befästa ett fint återbärande och avlämnande. Däremot fick vi göra ett par vindövningar där Leksaken lades ut 4-5 meter ut i rutan och jag fick sen med Djinn i koppel röra mig utåt i rutan, lite lungt som på promenad. Djinn hade näsan på och blev direkt intensiv när hon fick föremålet i nosen, hittade det grep och lämnade av. Vi gjorde en till liknande vindövning, jag kastade föremålet ett par meter in i skogen, så djinn såg, och gick sedan undan. Under tiden placerades föremålet längre ut i linje med där jag kastade och samma vindövning upprepades. Även denna med lysande resultat. Jag försökte verkligen få till *riktigt* bra belöningar vi båda tillfällena och jag tror att det gick upp ett ljus för lilla illern.

Resten av dagen ägnades åt lydnaden och aha-upplevelser blandades med *doh! tänkte inte på det* upplevelser. Första passet jobbade jag på det vi hade lite bekymmer med sist – att inte rusa iväg och hejja på alla roliga människor… Men – hör och häpna – Djinn har fattat leken “om jag kollar på matte får jag bolle/frolic/kamplek!” så peppar peppar visade hon faktiskt fin koncentration och självkontroll. Vid ett par tillfällen kollade hon mot resterande kursare och bestämde sig ändå för att matte nog faktiskt är bättre trots allt… Så det var HURRA!

Sista passet fortsatte som det första med ett par smarta råd om belöningsplacering för fotpositionen. Sen ber Maria att få se först ett fartmoment, därefter ett stadgemoment… Jodå – fartmoment klarar vi galant – någon form av inkallningsövning gjorde vi och springa – DET kan illern. Sen var det stadgemomentet… “Erhmmmm – alltså – jag har inget sånt…” Det hade vi liksom glömt… Och med en kvicksilveriller hög på jaktinkallning och kamplek kan jag väl säga att det var minst sagt en utmaning att där och då få henne att erbjuda ett stadgat beteende. Efter ett gäng hopp, stepp, snurr, skutt och ingångar fick jag till ett sitt. TACK och LOV har vi jobbat lite med “doggie zen” i andra situationer och jag fick snabbt fram ett fint stillasittande. Efter mer belöning erbjöd hon ett stå, en snabb “doggi-zen” check och hon förblev stilla i ståendet…  Måste erkänna att för oss med snabbtänkta och snabbfotade hundar är doggie-zen en övning som verkligen underlättar!

Så till nästa gång är planen att jag skall fortsätta med vår föremålshantering, få till nåt som liknar början till ett fotgående, utveckla uppletandet i takt med att föremålshanteringen blir befest samt påbörja ett saktagående till framförgående/framåtsändande. Puh.

Önskas köpa: Bloggmotivation!

Som tur är kan jag väl säga att vi tränar mer än jag bloggar… Efter en liten träningsdip med bristande motivation som raskt vändes till en uppåtgående trend i samband med att “pepp-koppen” ramlade in i brevlådan. Från Elin kom en fin kaffemugg i perfekt brunradig rustik stil med texten “peppkoppen” på sidan. Den lyckades överleva postens hantering och jag blir nu glad och motiverad varenda gång jag dricker kaffe (vilket jag typ gör jämt…). Detta har lett till att jag faktiskt kom igång igen med spåret och efter snön försvann har Djinn spårat ca 5-6 gånger…  Sammanfattningsvis har det gått över förväntan. Jag har nu helt återgått till att spåra i koppel då Djinn inte behöver springa och vinda mer än hon redan kan. Det har funkat bra, hon behöver dock fortfarande lära sig att alltid leta bakåt om hon kommer över spåret, men med mer o mer erfarenhet kommer det…  Det sista spåret vi la innan helgen gick kalas, ungefär 1/2 lägrespår, 5-600 meter, 3 apporter, lite terrängbyte och flera vinklar, så jag tror vi är på rätt väg.

I lydnaden jobbar vi på med fotgående och att kunna koncentrera sig med störningar. I tisdags var vi på brukshundklubben för första gången på evigheter, och det var tisdagsträning och kurshundar och problemhundsträning om vartannat. Djinn imponerade dock genom att vara väldigt koncentrerad och klara svåra störningar så som uppfödare med hund som tjoade medan vi gick fotövningar i täta cirklar. *imponerad* av lilla kvicksilverillern…

Snöfriheten har även inneburit att cykelsäsongen kommit igång, de vuxna hundarna får cykelmotion ungefär var tredje dag. För tyvärr passar deras tempon inte riktigt ihop, så för att kunna välja optimalt tempo till respektive hund blir det många mil på cykel för mig

Nike och gus aktiveras med återvinningsspår (dvs de får gå samma spår som jag spårade med Bob eller Djinn efter ytterligare en timmes liggtid), annars tränas det just nu mycket uppletande, både för tävling och som aktivering. Gus har imponerat stort sista veckan på den biten. Bob håller på att dammas av avseende tävlingslydnaden, om jag bara kunde komma över min konskräck… Men det fotgåendet och de moment vi tränade på klubben i tisdags såg tydligen ut att vara ok.

En klen sammanfattning men ändå!

Om det inte var så himla krångligt att få upp biler här skulle jag delge ett par, men det får bli en annan dag!

veckans träning

Jorå… Vi lever… Men snö/snöblandat regn/underkylt regn dämpar träningsivern. Något. Men vi har pysslat en del i alla fall. J

Jag har jobbat lite inne på gripa-övningen där jag håller ett föremål i ett dubbelhandsgrepp mot mina ben och låter Djinn komma in o gripa. Nu störs hon inte av att jag har godis i handen, eller att jag står böjd över henne. Hon griper snabbt utan omtag och drar emot

Vi har jobbat lite på “fot”: Ute mest med baklängesgående med fokus och inne med position vid sidan. Igår var vi i strängnäs och träffade Cia i det fina vädret för lite träning. Jag passade på att jobba med cia som störning på ny plats och det gick riktigt bra, trots att hon pratade, tjoade och rörde sig nära oss.

Förövrigt har jag börjat introducera hoppet till hoppstå, lära djinn att springa ut och runda ett föremål (bra-att-ha till inkallningen bland annat) och så har vi börjat sätta kommando på sitt och ligg.

Bob fick en genomkörare av 2ans moment och där har vi en del att jobba på. Jag gav mej aldrig ens på Cias improviserade ruta (3 vattenskålar och ett lock) utan jobbade på lite fritt framåtsändande, att bob bara ska springa rakt fram. Svårare än man kan tro I övrigt är bob mest ringrostig och mer eller mindre euforisk över att få göra nåt igen efter lite påtvingad vila.

Elitsatsning hos Maria Hagström

Det var med andan i halsen och en viss oro över hur lilla unghunden skulle sköta sig som jag rusade in i den fina kurslokalen på Skogsborg.  Dessutom var jag pinsamt nog 10 minuter sen, eftersom att min GPS bestämde sig för att ge mig en sight-seeing genom skogarna runt medåker..

Alla hade unga hundar 6-18 månader och ganska liknande mål som jag och Djinn, somliga lite högre – andra på samma nivå. Min nervositet släppte dock snabbt då det vid presentationen visade sig att flera kursdeltagare nickade instämmande när jag berättade att min följsamma uppmärksamma valp som jag beskrev i min ansökan, nu förvandlats till en blandning som nu bäst kan beskrivas som iller/kvicksilver. 

Efter en presentationsrunda drog kursen igång med först teori/diskussion, sen praktik och så varvade det hela dagen. Mycket information var det att ta in, och jag gjorde mitt bästa för att anteckna, komma ihåg och förstå. Det sistnämnda var inga problem då Maria är riktigt bra på att förklara och gärna visar med egen hund för att verkligen få fram det väsentliga.

Först gällde det grundträning där det mesta egentligen handlar om att:

• Skapa jättebra belöningar! 
• Spelet arbete – belöning.
• Tydlig RÄTT-markering.

 Att hitta bra belöningar är inte det lättaste, många hundar gillar bollen, kamplek och godis… Men att få det så längt att den *aldrig* väljer bort en bra belöning för något annat, det känns som ett tyngre projekt. Maria betonade att lek och godis kan omgärdas av regler: hur man leker, när man får ta, hur man får ta godis etc MEN det viktiga var att innan man börjar med det måste hunden verkligen uppskatta belöningen. Det är bättre att hunden hugger efter grejen och VILL ha den, än att den lydigt avvakta och egentligen inte är jättesugen på den. En bra belöning är konkurrenskraftig!

Hunden skall ha en förståelse att arbetet är vägen till belöningen. Den skall kunna erbjuda beteenden och jobba på  även om boll/godis/leksak finns synlig, utan att för den saks skull låsa på handen eller grejen. Det är grunden till extern belöning och kan hunden släppa tanken på belöningen kan den även koncentrera sig bättre.

 En tydlig rättmarkör, klicker, ett ljud, ett specifikt ord är avgörande för att snabbt kunna förmedla till hunden vad det är vi önskar.

Lite övriga grunder var att tidigt lägga in störningar i träningen, att se till att man får mycket rätt i början och att hela tiden se små små framsteg så man inte fastnar i samma steg.

Därefter hade vi lite praktiska övningar inne som främst handlade om lek, belöningar och föremålshantering. Här blev det uppenbart att Djinn inte var van vid situationen med mycket folk tätt inpå utan hon blev lite splittrad och ville helst leka med alla samtidigt  

Efter lunch var det teori och förevisning av praktiska grundövningar inför uppletande, samt att vi kikade på de olika ekipagen ute på lydnadsplanen.

UPPLETANDE

Grundövningarna skall leda till att hunden:

• Tar alla föremål.
• Kommer tillbaka.
• Har en god föremålshantering.

Alla dom bitarna måste finnas innan man börjar med mer avancerade uppletandeövningar, samt att de ger en mycket bra grund till apporteringen. Här hade vi flera praktiska exempel på olika övningar som man kan göra. Bland annat var det hålla föremål, gripa föremål, inte byta föremål, och ingångsövningar.

Hålla föremål:

Att  markera *precis* när hunden håller ett bra tag kan vara svårt om man skall försöka sedet – så här jobbade vi istället med att hålla ett föremål så man känner när hunden har ett bra, stadigt tag. Här ser man snabbt hur viktigt det är att hunden förstår att den skall utföra sin uppgift (dra stadigt i föremålet) trots att jag har godis i handen för att snabbt kunna belöna när jag markerat. Slutmålet med denna delövning är att hunden direkt griper, med ett fast tag och håller utan att tugga oavsett om jag håller flyttar händer, rör föremålet, klappar hunden osv.

Handtarget: Att hunden skall kunna trycka nosen med kreft in i min handflata – en bra början till avlämnandet av föremålet. Sätts samman med gripa-övningar för att få till avlämnande.

Gripövningar: Här jobbades det på att hunden skall gripa ett föremål från golvet och direkt på markering gå rakt in i en riktigt het belöning hos föraren.

Inte byta föremål: När hunden förstår att gripa och koma tillbaka börjar man introducera fler föremål. Här var det otroligt viktig att inte förbjuda föremål två, utan om hunden försöker byta, ha det så nära att man kan täcka över och göra om. Övningen vi fick se var att droppa ett föremål en liten bit ut och när hd är på väg dit släpper man ett bakom hunden så det är nära nog att täckas med handen eller foten om hunden försöker byta på invägen.

Plocka övningen gick ut på att lägga 1-4 föremål på marken inom räckhåll och låta hunden plocka och lämna.

Ingångsövningarna gjordes direkt på långt avstånd och i hög fart. Man gick med hunden ut, droppade ett föremål framför hunden, lämnade den där och gick en bra bit tillbaka. När hunden fock gå och ta föremålet belönar men sen att den snabbt griper och vänder och får då efter markering gå direkt i belöning hos föraren. Viktigt här var att variera antalet steg och avstånd innan belöningen kom.  En tidigare övning på detta var att hålla hunden i halsbandet, droppa leksaken och sen röra sig bortåt och belöna gripandet och starten mot föraren. 

Sista delen av dagen ägnades åt ett minst sagt tungt moment, nämligen krypet. Eftersom det, tillsammans med framåtsändandet är något av det som tar längst tid bör man lägga med det ganska tidigt i träningen. Här betonades det att ett frivilligt “tungt” ligg var en förutsättning för en god inlärnnig, att man skulle fokusera på små bakbensrörelser och att tidigt hitta rytmen i utförandet. All inlärning sker i frontposition, även svängar.

Som avslutning pratade Maria lite om vägen mot målet, hur man via grundträning som bra belöningar och rena grundfärdigheter tar sig till delmoment/moment, bygger helhet/kedja och vikten av tävlingsträning. Hon betonade att det inte är steg efter steg – utan att man snabbt bör få in tanken på korta kedjor och tävlingsträning även i träningen av den unga hunden.

Dessutom fick vi skriva ner vad vi skall träna på till nästa gång – jag och Djinn valde:

Fokusera i svårare miljö

Bära tllbaka föremål

Hoppstå

Påbörja fotpositionen

Jag kan bara säga att bara det första kurstillfället (av 8  ) gav mig en otrolig inspiration och mycket träningsglädje som gått förlorad har återvänt som i ett trollslag. Maria är en fantastisk instruktör som kan konsten att verkligen plocka fram det där lilla extra hos både hundar och förare! Jag har en bestämd känsla att detta kommer bli ett fantastiskt år!

Konsumtionskrock?

Idag tog jag med husse in till stan för att shoppa lite (hundarna behövde nya selar inför spårsäsongen och vi skulle passa på att fika i stan. Så först in till Eskilstuna Hundcenter som förvånade stort med att ha fått en stor fin ny butik som kan rekommenderas om man behöver några funktionella hundträningsprylar! Tyvärr är Gus-hunden nån slags mellanstorlek så den ursnygga Hurtta-selen jag hade bespetsat mig på gick om intet då den blev jättestor i halsen Vidare till shoppincentrat där jag stegar in på zoo-butiken, håller fram en väl använd Nomesele från Björkis och frågar tjejen bakom disken om de har några bra selar varvid hon pekar på en krok med promenadselar med rak front passande cockerspaniels i rosa och silver. Jag viftar lite med min slitna och leriga spårsele och säger “nej men alltså jag ska spåra i den… har ni ingen sele med sån här front *håller upp nomeselens framsida*. Möts av en tveksam blick och sen skiner hon upp – Jo! Vi har den här! och håller fram en sk “gå-fint-sele” från Halti…. Jag säger att det nog inte riktigt var det jag behövde samtidigt som jag diskret försöker sopa bort lersmul och hundhår från glasdisken där jag viftat med min välanvända Björkissele..

Husse var med till stan och efter en god lunch på Waynes kom jag på att jag skulle gå på bokhandeln, Husse tog av åt andra hållet och skulle sen komma o möta mig på bokhandeln. Jag kom dock inte till bokhandeln utan fastnade på Expert och tittade på telefoner och när Husse hittade mej igen (ok f’låt, jag ringer nästa gång jag inte går dit jag sagt…) var jag mitt i en diskussion med en av expediterna om vilken touch-telefon som var bäst Djinn har ju vänligt men bestämt talat om att min sony-ericsson är omodern i designen och skapat en ny intressantare form på den med ett par små valptandsformade vädringshål i skalet. Husse inser att det kommer att ta en stund och säger därför “du…jag går och kollar på skor istället!”. Det manliga butiksbiträdet stelnade till en sekund innan han fortsatte förklara olika tekniska finesser medan han nog undrade hur det egentligen var ställt med Husse som hellre kollar skor än digitala prylar… 

Men – oavsett har nu Djinn en ny fin sele från Hurtta och  jag har en ny fin Nokia N97 Bra dag (bloggar mer om hundträning lite senare)

En riktig hund!

I helgen har vi varit på shejpingkurs hos Fanny och Thomas på www.klickerklok.se . En som vanligt väldigt inspirerande kurs med matnyttiga påminnelser och nya infallsvinklar avlöste varandra. Vi pratade mycket om hur man kan effektivisera träningen; pausbeteende (burelek/fäll/annat), planering, struktur och korta pass. Hela helgen har mitt tidtagarur gått varmt, och det är förvånande vad mycket man hinner på tre minuter om man har en plan.

Bilder på mej och Djinn finns i Johannas blogg: http://blogg.nwt.se/hund/2010/03/shapingkursen/ Johanna och ursöta lilla Ösa var våra gruppkamrater hela helgen – det var extra kul att hitta en annan aussie på samma kurs!

Några korta kommentarer från kursen då:

Varför skall jag shejpa, när jag bara kan visa/locka/lura?

Shaping lär hunden tidigt att den måste ta ett visst mått av “ansvar”, att den måste agera för att få belöning och jobba sig igenom svårigheter utan att ge upp eller bli frustrerad, utan bibehålla koncentrationen. Shejpade beteenden innebär ofta en värdeöverföring från belöningen till beteendet på ett annat sätt än när man använder belöningen för att styra hunden.

Shejping i praktiken;

1) Planera: Gör en plan, dela beteendet i delar istället för att shejpa steg för steg, kanske kan enklare beteenden hjälpa dig på vägen till ett svårare och TESTA sen planen under en minut, se vad du får och gör en utvärdering om hunden behöver mer förkunskaper eller om dina meakaniska färdigheter behöver förbättras/förändras för att ni skall kunna shejpa effektivt.

2) Shejpa: Sluta påverka – börja observera! Belöna bara det du vill ha. All tid hunden är i “träningsmode” skall vara antingen repetitionsfas (där hunden jobbar och bjuder beteenden) eller belöningsfas (där jag är mer engagerad och leker eller ger godbitar. Behöver jag tänka, ändra göra något skall hunden “pausas”. DET ÄR OK ATT GÖRA FEL! (det går att ordna senare..)

3) Utvärdera: Det viktigaset – får jag fram det jag vill, behöver jag mer förkunskaper, annan utrustning, behöver jag höja kriterierna, något annat? Går det inte framåt på 3 pass (2-3minuter per pass) BYT strategi, går det bakåt i 2 pass – byt strategi!

Lekpauserna är otroligt viktiga och ger energi åt utförandet, tid till micropauser och så är det himla kul

Jag fick dock några riktiga aha-upplevelser under helgen… Nike och Bob har skämt bort mig med att båda två varit väldigt fokuserade på mig i alla lägen, och Nike som redan vid 8v hade samma fokus som en vuxen hund har tyvärr gjort mig lite otålig med hundar som har en mer barnslig attityd till träning. Djinn har under hela valptiden visat sig följsam och lättmotiverad, arbetsvillig och intresserad med ett naturligt focus. I helgen visade det sig dock att nån har bytt ut min följsamma lilla valp mot en faktiskt ganska odräglig unghund Jag kände mig lite som en sån där “ny på kurs”-ägare där jag stog på plan, med vad som bäst kunde beskrivas som en blandning mellan iller och kvicksilver. Djinn lekte glatt och villigt och åt alla olika typer av godis som fanns tillgängligt, men 2 millisekunder senare hade hon  hånglade upp såväl träningskompisar som instruktörer och en stackars BChane som råkade vara i närheten, hoppat upp på buren eller snott in sig i kopplet… Jag kände mig mest gråtfärdig och funderade stundtals på om min planerade brukskarriär skulle få insomna redan nu – när det slog mej: Jag har begåvats med en helt vanlig hund! En unghund som  är glad, nyfiken och lekfull och som faktiskt behöver ett visst mått av instruktioner och träning för att klara komplicerade saker i en ny miljö med massa hundar, nya människor, burar etc etc.  En  “riktig” hund helt enkelt.