En riktig hund!

I helgen har vi varit på shejpingkurs hos Fanny och Thomas på www.klickerklok.se . En som vanligt väldigt inspirerande kurs med matnyttiga påminnelser och nya infallsvinklar avlöste varandra. Vi pratade mycket om hur man kan effektivisera träningen; pausbeteende (burelek/fäll/annat), planering, struktur och korta pass. Hela helgen har mitt tidtagarur gått varmt, och det är förvånande vad mycket man hinner på tre minuter om man har en plan.

Bilder på mej och Djinn finns i Johannas blogg: http://blogg.nwt.se/hund/2010/03/shapingkursen/ Johanna och ursöta lilla Ösa var våra gruppkamrater hela helgen – det var extra kul att hitta en annan aussie på samma kurs!

Några korta kommentarer från kursen då:

Varför skall jag shejpa, när jag bara kan visa/locka/lura?

Shaping lär hunden tidigt att den måste ta ett visst mått av “ansvar”, att den måste agera för att få belöning och jobba sig igenom svårigheter utan att ge upp eller bli frustrerad, utan bibehålla koncentrationen. Shejpade beteenden innebär ofta en värdeöverföring från belöningen till beteendet på ett annat sätt än när man använder belöningen för att styra hunden.

Shejping i praktiken;

1) Planera: Gör en plan, dela beteendet i delar istället för att shejpa steg för steg, kanske kan enklare beteenden hjälpa dig på vägen till ett svårare och TESTA sen planen under en minut, se vad du får och gör en utvärdering om hunden behöver mer förkunskaper eller om dina meakaniska färdigheter behöver förbättras/förändras för att ni skall kunna shejpa effektivt.

2) Shejpa: Sluta påverka – börja observera! Belöna bara det du vill ha. All tid hunden är i “träningsmode” skall vara antingen repetitionsfas (där hunden jobbar och bjuder beteenden) eller belöningsfas (där jag är mer engagerad och leker eller ger godbitar. Behöver jag tänka, ändra göra något skall hunden “pausas”. DET ÄR OK ATT GÖRA FEL! (det går att ordna senare..)

3) Utvärdera: Det viktigaset – får jag fram det jag vill, behöver jag mer förkunskaper, annan utrustning, behöver jag höja kriterierna, något annat? Går det inte framåt på 3 pass (2-3minuter per pass) BYT strategi, går det bakåt i 2 pass – byt strategi!

Lekpauserna är otroligt viktiga och ger energi åt utförandet, tid till micropauser och så är det himla kul

Jag fick dock några riktiga aha-upplevelser under helgen… Nike och Bob har skämt bort mig med att båda två varit väldigt fokuserade på mig i alla lägen, och Nike som redan vid 8v hade samma fokus som en vuxen hund har tyvärr gjort mig lite otålig med hundar som har en mer barnslig attityd till träning. Djinn har under hela valptiden visat sig följsam och lättmotiverad, arbetsvillig och intresserad med ett naturligt focus. I helgen visade det sig dock att nån har bytt ut min följsamma lilla valp mot en faktiskt ganska odräglig unghund Jag kände mig lite som en sån där “ny på kurs”-ägare där jag stog på plan, med vad som bäst kunde beskrivas som en blandning mellan iller och kvicksilver. Djinn lekte glatt och villigt och åt alla olika typer av godis som fanns tillgängligt, men 2 millisekunder senare hade hon  hånglade upp såväl träningskompisar som instruktörer och en stackars BChane som råkade vara i närheten, hoppat upp på buren eller snott in sig i kopplet… Jag kände mig mest gråtfärdig och funderade stundtals på om min planerade brukskarriär skulle få insomna redan nu – när det slog mej: Jag har begåvats med en helt vanlig hund! En unghund som  är glad, nyfiken och lekfull och som faktiskt behöver ett visst mått av instruktioner och träning för att klara komplicerade saker i en ny miljö med massa hundar, nya människor, burar etc etc.  En  “riktig” hund helt enkelt.

Så här har vi det Vi gör inte så mycket mer just nu än leker i snön och väntar på våren. Man hör fåglar i alla fall!

Bästa tipsen!

Hm sista dagarna har jag hittat nåt nytt som gett mig en rejäl kick framåt, och nåt gammalt som jag återupptäckt.

1) Jag har köpt Icebugs! Rejäla skor, med lite skaft, lätta och promenadvänliga kängor med dubbdäck under. Halkfritt utan att vara svårpromenerat. En rejäl kvalitetsökning för mig på promenad eftersom att min “korsbands-brist” gör att jag har svårt att hantera halka går jag mest och spänner mig och tycker att det är obehagligt på hala vägar med hundarna. Inte nu mer! Hurra för det!

2) Jag gillar att vakna till doften av nybryggt kaffe… Så nu är timern till kaffebryggaren återinstallerad, så 10 min innan väckarklockan ringer går bryggaren igång. En vän kommenterade det med “men vaknar du inte av ljudet av kaffebryggaren?” …  Nej, men om jag gör det så kan jag nog inte tänka mej en bättre alarmsignal  Innan kaffe på morgonen är jag nämligen inte vaken….

Kallt och födelsedag!

Så här såg det ut när jag öppnade min mail i morse. Elin hade knåpat ihop en födelsedagshälsning som gjorde mej helt glad Tack!!!

Det är för kallt. Punkt. Jag vill inte träna, inte blogga, inte gå ut. Jag gillar vinter, men det här är löjligt. Halvmeterdjup snö och temperaturer som slår mellan -2 och -22 hela tiden. Vad hände med 6-8 grader kallt och solsken? Nej 20 gradiga växlingar ställer till mina leder och mitt humör, jag vill ha lite mer normal vinter (för sörmland!). Men jag föredrar dock detta framför den annars vanliga kombon; lera, is, -2 och regn!

Oavsett vad jag vill så vill mina hundar en massa saker, så vi djupsnöpulsar, långpromenerar och tränar inne med frishaping (jo faktiskt!) lekapportering med valpen – jag har en plan om att hon ska bli bolltokig – och faktiskt alla dom andra sakerna jag ambitiöst radade upp i förra inlägget.

Fanny har startat en intressant diskussion i sin blogg på www.klickerklok.se om huruvida (fri)shaping passar alla hundar. Jag tror faktiskt det gör det – men det är nog värre med förarna.. och för många ekipage kan nog andra metoder vara snabbare. Inte för att metoden i sig inte fungerar – det har jag sett allt för många bevis på att den gör – utan för att det är skitsvårt (i mitt tycke i alla fall). Men vi kämpar på och förrsöker lära oss mer om frishaping – det har i alla fall förbättrat mitt tålamod.

Nu ska jag fara till jobbet!

Nytt år – nya planer

Än så länge har träningen legat på sparlåga i år – vi har haft nåt slags köldrekord med -20 till vardags. Nu har det krupit upp mot mer sörmlandsnormala -10 men träningen ute har varit begränsad till promenad och snöpulsning på dagar med mindre än 10 minusgrader, övriga dagar har varit “ut o rasta er”. En kväll när termometern drog ner mot -26 vägrade Djinn att gå ut, hon vände på trappen och kissade resolut i hallen. Jag kan inte påstå att jag klandrar henne.

Just nu funderar jag mycket på upplägget inför årets kurs för Maria hagström. Kom på att Djin liksom inte “kan” nåt än… Vi har påbörjat fotposition och kontakt, börjat sätta kommando på “sitt” men i övrigt är nog momentlydnaden lika med noll. Vad vi faktiskt har däremot är en engagerad lek, ett stort intresse för prylar, godis och lek med och utan föremål. Hon har en bra inkallning och intensitet och engagemang i allt hon gör. Så jag tror helt enkelt att jag fortsätter på min inslagna linje med att “bygga relation” – eller vad man nu ska kalla det. Jag vill bara att hon ska tycka att det är kul och intressant att göra saker med mig.

Det jag ser att vi kan behöva mer av är avlämnande av föremål, leka mer i störande miljöer, leka längre stunder och att växla mellan kamp och godis. 

Sen ska vi såklart fortsätta med början till lite moment. Och den närmsta veckan (vi kör onsdag till onsdag denna gång) kommer fokus ligga på ingångar på kloss, få fram ett frivilligt ligg och stå, samt att vi ska börja med att hon ska kunna stanna kvar (men det är en ren vardagsgrej just nu, hon är för stor för att bekvämt hållas under armen när jag behöver göra nåt och inte vill att hon springer in till fåren/hoppar i veden etc.

Så 13-20 jan:

* Avlämnande av föremål

* Lek i störande miljö

* Växla mellan kamp och godis

*Ingång på kloss

*Påbörja ligg och stå

*Påbörja stanna kvar (håll positionen)

Så får vi se hur det går…

2010

Mailkorgen visar nyinkommet meddelande:

“RE: Anmälan kurs 2010 – både vår och höst” från Maria Hagström…

“Jag vill meddela att du fått en plats på elitsatsningen i
bruks och uppletande 2010!”

Hurra!  eller Hjälp! eller Oh Shit! eller Wow! eller alltihop faktiskt…

Jisses – 2010 kommer b li ett intressant och givande hundår! Första kurstillfället är 17 mars – undrar vad jag och Djinn ska träna på tills dess….

Fysträning

Idag blev promenaden fysträning. 1,5h snöpulsning med bus tar udden av den vildaste aussieflock kan jag lova. Nu sovs det gott här hemma – och mer än så blev det inte idag. Mina koner är fortfarande översnöade och inte upphittade (hurra…) och jag bestämde mig för att kaffe och fotoredigering lockade mer än utomhusaktiviteter under eftermiddagen. Håll till godo!

Åhhh – jag vill oxå bo på landet!

Är en kommentar man oftå får när folk får höra att man bor på en gård…  Och det är fantastiskt – jag skulle inte kunna tänka mig att bo i lägenhet igen, än mindre i stan… MEN – att “bo på landet” har sina nackdelar det med.. Eller ja – här kommer mina senaste 2 dagar så får vi se hur många som svarar “åhhh – det låter underbart -jag vill oxå bo på landet!”

I förrgår morse var det kallt när jag vaknade. Det är alltid svalt i mitt hus, men jag vaknade av att det drog, eller nästan blåste kallt på mig i sängen. Mitt hus är allt annat än välisolerat, men det brukar inte fladdra i gardinen. Upp och konstatera att den urgamla fönsterhaken gått av, eller blivit glapp eller nåt och att vinden nu ven in genom den 0,5cm stora springan längs fönsterkarmen. På med kläder (dvs vanlig inomhusoutfit – långkalsonger, mjukisbyxor, raggsockor dubbel tröja och nu även en väst) och kollade in inomhustermometern; 12 grader…

Fixade snabbt fönstret hjälpligt, gick ut på trappen (där det var 17 minus) och högg upp lite ved som jag gjorde en snabb-brasa med i köksspisen för att få upp värmen i huset hjälpligt innan jag var tvungen att åka till jobbet. Tiden var knapp, men 15 grader hann jag nästan upp till innan det var dags att rusa.

Min bil är utrustad med en fiffig dieselvärmare – som en sladdlös motorvärmare. Väl framme vid maskinhallen där jag får parkera min bil ser jag att den der isfri ut – Bra! Dieselvärmartimern har gjort sitt jobb! tänkte jag och skuttade glatt in i en varm och skön bil – vred på nyckeln och bilen sa “Wroophhh” och var stendöd. Det var då jag insåg att den var VÄLDIGT varm och isfri – dieselvärmaren måste ha slagit på många timmar tidigare och dragit ur batteriet (den kör ju även fläkten inne i kupén så den tar lite batteri, men tanken var ju inte att den skulle ha gått i massa timmar). Ut i kylan och letar upp den stora gula plåtlådan – starthjälpen som används till traktorn – släpa fram och koppla till… Sagt och gjort – nytt startförsök “Wrhoooph” och inget mer…

Jag är nu inte bara kall, jag är sen till jobbet oxå. Ringer chefen, förklarar situationen och funderar på hur 17 jag skall komma 2 mil till stan utan bil (eller passande kollektivtrafik…) Kikar ner mot snälla grannen 500 meter bort över gärdet och ser att det är varken tänt i spisen, ingen rök i skorsten, eller tänt i köket. Jag biter ihop och slår med nu kraftigt valhänta fingrar telefonnumret och får en klart yrvaken o ganska kortfattad bästagranne på tråden. Jag förklarar min situation och ber om telefonråd vad det kan vara som gör att starthjälpen inte hjälper. Får några skrovliga tips och lägger på. 15 minuter senare, ett nytt whroooph och ingen mer ström i batteriet senare, ringer jag grannen igen och väcker honom (en gång till). Nya råd, väntar 15 minuter och gör ett nytt försök – samma deprimerande resultat. Jag är nu galet stressad 30 minuter sen till jobbet, iskall och har en våldsam kaffeabstinens. Bestämmer mig för att ringa grannen (igen!) och be om hjälp att testa med startkablar istället, men denna gång svarar han inte. Jag klandrar honom faktiskt inte och inser att jag nog måste ta en taxi in till jobbet och börjar fundera på vad det skulle kosta. Just då kommer bästast grannen, yrvaken och påpälsad med en bister min, stolpar utan ett ord fram till min uppspärrade huv, flyttar en kabel och viftar åt mej att starta bilen. WROOOOOMMMM! Jag hoppar ut för att se vad som var problemet – grannen pekar på en liten gummipackning som jag inte sett som tydligen avskiljer den lilla braiga metalldelen jag hade försökt använda som minuspol/jord från att vara just jord. Utan att säga något mer hoppar han in i sin bil och kör hem och jag kan åka till jobbet.

Idag har oturen – eller vinterkonsekvenserna fortsatt… I-ors skjul som bästagrannen kallar mitt eminenta lilla hus saknar nämligen en del moderniteter, bland annat finns ingen tvättmaskin, ingen diskmaskin, ingen riktig spis och faktiskt ingen isolering i badrummet. Om det blir svalt i resten av huset kan man lugnt säga att det blir KALLT i badrummet. Idag när jag skulle ta mig en dusch insåg jag att det var is på golvet i duschen och att schampot hade frusit (vilket inte är ovanligt!) Trots den stränga kylan hade jag vatten in – för jag har en liten fiffig manick i ledningarna in som gör att mitt vatten sällan fryser. Tyvärr fryser dock avloppet. Så efter duschen inser jag att vattnet som alltid rinner lite långsamt ut, nu rinner ännu långsammare och tyvärr inte ut genom golvbrunnen, utan ut i badrummet… Så kvällen har spenderats med att moppa upp vatten, försöka tina avlopp samt eldar kraftigt i spisen för att alla ledningar skall tina… Och nu måste jag gå ut o hämta mer ved 150 meter bort från huset.

Bo på landet, någon?

Vinter!

Hurra – ingen mer lera! 13 grader inne, igenfrusen bil, halvfrysta fingrar och översnöade koner (hurra!) gör mig såååå mycket gladare än ändlös eller bottenlös lera. Nu önskar jag bara att jag hade sparat gruset hundarna släpade in under ler-perioden, det hade varit utmärkt att sanda med nu.

Förra veckan försökte jag mig på en ny taktik för att verkligen träna mina hundar. Alltså jag tränar rätt mycket, problemet är att jag undviker väldigt noga moment jag finner tråkiga eller svåra. Så jag gjorde nån slags träningsutmaning, eller träningsplan eller vad jag nu skall kalla det när jag paratade med Elin på msn:

Djinn skulle jag börja sätta kommando på “sitt” samt börja med fotposition, jag sa oxå att jag skulle blogga mer, fota mer och lägga foton i bloggen, samt att Bob skulle göra 30 rutskick under den kommande veckan. Jag lyckades “sådär” måste jag erkänna… Kameran förblev orörd, bloggen lika så, Bob gjorde 10 rutskick och Djinn var riktigt duktig på sitt, men jag kan väl inte påstå att kommandot är befäst än. Jag hade lite problem med att få till fotpositionen eftersom jag tränat Djinn med lite doggie-zen och inget lockande blev det lite klurigare då jag insåg att jag aldrig tränat fot utan att locka. Jag gjorde därför ett mellanting – jag lärde in fingertarget och använde det. Men så långt kom vi inte med fotpositionen

Sååå – kontentan är att jag ansträngde mig inte tillräckligt och nådde minsann inga 80% lyckande denna veckan. Så jag provar med samma målsättning i en vecka till.

Här kommer i alla fall lite bilder från lite vinterpromenad!

Valpspår 13 och lite sammanfattning

sista veckorna har bjudit på massivt med jobb, hällande regn och l-e-r-a. Så jag har haft 2 veckors hundträningssemester – dvs bara gått promenad och fystränat. Jag har helt avhållit mig från spår, uppletande lydnad etc då jag bara varit gnällig och blöt, lerig och stressad.

Men innan dess körde jag det 13e och sista valpspåret! I morgon fyller Djinn 6 månader och är då inte längre valp utan unghund Själv tycker hon att hon är jättestor, vuxen redan, faktiskt. Well – det sista valpspåret då? Ja det blev lite av en utmaning, 500 meter med lite vinklar, ett par snällare, ett par 90 graders, tre apporter, ett par terrängbyten och en dryg timmes liggtid. Det klarade hon fint, och efter det kändes det lägligt med lite “vila” i alla fall från spåret.

Nike blev 9 år den 8e dec, firades med keso, ägg och tuggben:) I morgon fyller Djinn 6 månader… undrar vad det blir då Hon är i alla fall 43 cm hög och väger 11 kg (nästan! 10,8 eller nåt igår). Hon får mig att fundera hur stora aussievalpar är i valpåldern – vet ni hur höga/vad era valpar vägde vid 6månadersstrecket -  lämna gärna en kommentar!

Idag var jag ledig och spenderade 2h i skogen med hundarna. Det tog mig sedan lika länge att bada allihop, torka dom, klippa alla klor och städa huset från leriga tassar. Jag fick självtorka och får duscha senare för varmvattnet och de rena handdukarna tog slut  eftersom jag utan att tänka igenom det degraderade ett par av mina handdukar till hundhandukar utan att kolla om det fanns några kvar som lämpar sig för humanbruk. Det gjorde det inte :/

Nu kaffe! och lite Ben&Jerrys, tyvärr var den nya favoriten “half baked” slut, så nu får det bli “Macademia” – den är ok den med!